Fabriksmänniskan

Erik Johansson är född på en Mälarö utanför Strängnäs 1914, uppvuxen i ett statarhem. Fadern avancerade till rättare men flyttade 1927 till ett närbeläget järnbruk som industriarbetare. Erik Johansson anställdes som minderårig arbetare, men bondpojken kunde aldrig bli vän med maskinerna och fick därför ofta sparken som "industriellt obildbar". I många år gick han på luffen och tog tillfälligt arbeten i många yrken. Hans läslust förde honom i kontrakt med folkhögskolan 1933, då han för första gången upplevde sitt liv som människovärdigt. Vid 32 års ålder stod han återigen i fabrik - och stannade där i 30 år. Ur hans läslust föddes lusten att skriv, det blev efterhand utdrag ur dagböcker och kulturartiklar i dagspressen. Erik Johanssons debutbok skildrar med stark självbiografisk förankring "fabriksmänniskans" tillvaro, från livet i de första fabriksrucklen fram till de moderna produktionspalatsen. Boken är inte någon "nyckelroman" - personer och händelser kan upplevas på de flesta svenska arbetsplatser.