Att hata allt mänskligt liv

Redan under utgrävningarna i Sarnath 1835 hade Alexander Cunningham äcklats nästan till vansinne av vissa ruvande dunkla ordlösa aningar i sitt inre, och av dagligen förekommande oförklarligt slippriga antydningar från de kroniskt sjuka krymplingar som utan giltiga skäl svärmade kring stuporna och gravarna med en utmanande och uppfordrande pervers undergivenhet i kroppsspråk och minspel. Och därefter inträffade sepoyernas onanisession och konfrontationen med det visdomsstinna missfostret, som gjorde Cunningham sängbunden med hög feber i två månader...