Fästmön

"Genom det stora gamla fönstret syntes trädgården, de avlägsna, blomstertunga syrenbuskarna, dåsiga och vissna i den kyliga luften; och en dimma, alldeles vit och tät, drog sig tyst fram mot syrenerna, ville hölja in dem. Sömniga råkor kraxade i de avlägsna träden. ”Gode Gud, varför är jag så ledsen?” Möjligen känner varje fästmö så inför sitt bröllop. Vem vet! Eller var det Sasjas inflytande? Men Sasja hade ju under flera år malt på om ett och samma, som om han läst innantill, och när han talade lät det alltid så naivt och konstigt. Men varför kunde hon inte sluta tänka på Sasja? Varför?"